Nu har jag nått "vägs ände" med min blogg. Jag har skrivit för att väcka opinion i frågor som jag betraktar som viktig och angelägna. Det har gått "hyfsat" bra, 3700 besökare, internt från medlemmar av Bloggspace, varav ca 1800 är unika besökare.
Från Google har jag haft 3480 som prenumererat på inläggen. Ett 20-tal av dem har varit nyhetsredaktioner som använt en del av texterna som idé till egna artiklar. Det har jag sett som positivt eftersom jag varit ute efter att bilda opinion. Tiotalet ambassader har prenumererat, så visum till USA, Israel, Pakistan, Arabemiraten, Kina, Burma, Saudiarabien, Iran och Mexiko, är nog inte att tänka på. (Å andra sidan gör det inget jag har redan varit där och lusten att åka tillbaka dit är minimal). Ett tiotal politiska organisationer och 12 myndigheter finns också bland prenumeranterna. Nu ser jag att bloggens påverkan har minskat och besökarna har minskat något, och prenumeranterna ökar inte längre.
Kanske är "mina käpphästar" inte lika aktuella längre, kanske det är många andra som skriver om samma ämnen (och gör det bättre än jag). Mina "käpphästar" har varit: Krigszoner, diverse diktaturer, svenska myndigheter eller det som kan sammanfattas som den "onda staten". Staten kan definieras som ond därför att den värnar inte om medborgarna, den är bara intresserad av att kontrollera och styra invånarna och berika sig själva. Tyvärr gäller detta hela världen, räkna efter själva. Börja från öster och titta på staterna meridian för meridian mot väster. Kina, Korea, Vietnam, Burma, Iran, Irak, Israel osv. Fortsätt varvet runt (meddela mig gärna om ni hittar en "god" stat).
I Sverige tror vi att vi har demokrati. Det har vi inte, det kan möjligen definieras som "partikrati". De som är partilösa (majoriteten av invånarna) kan överhuvudtaget inte nominera någon till riksdag eller en ministerpost, du kan bara rösta på de som partierna bestämt och nominerat. Försök rösta fram en regering med t. ex Gudrun Shyman som statsminister, Mona Sahlin som utrikesminister, Anders Borg som finansminister och Reinfeldt som Kulturminister (OBS detta är bara ett exempel Helge), så kommer ni att upptäcka att det är helt omöjligt.
Dessa ämnen har jag försökt blanda med lite personliga upplevelser och reflexioner.
Det har varit trevligt och roligt att läsa era inlägg, ta del av era funderingar och kommentarer. Jag kommer att sakna er. Men "the show must go on". Mot nya djärva opinionbildningsmål med andra medel. Om några dagar avslutar jag bloggen.
Med varma hälsningar
gote i Oskarshamn
